EMDR
EMDR (Eye Movement Desensitzation and Reprocessing), vanligtvis kallad för ögonrörelseterapi, utvecklad av psykologen Francine Shapiro år 1987, är en omfattande, strukturerad i ett protokoll med åtta steg av terapi, vetenskapligt testat tillvägagångssätt, som integrerar delar av olika terapeutiska skolor.
För vem?
Inledningsvis användes EMDR främst vid behandling av posttraumatisk stress (PTSD), men över tid har studier bekräftat dess effektivitet i ett mycket bredare spektrum av ångeststörningar, tvångssyndrom och depression. I flera år har den här metoden använts framgångsrikt vid behandling av psykologiska trauman som härrör från olika typer av svåra upplevelser, dvs. fysiskt eller psykiskt våld, försummelse, sexuella trakasserier, våldtäkt, trafikolyckor, naturkatastrofer, bevittnande av någons död eller sjukdom etc.
EMDR har också visat sig vara en effektiv metod vid behandling av andra psykologiska trauman, vars minne, även om det inte orsakar så allvarliga symtom som i fallet med PTSD, är förknippat med smärta och psykiskt lidande. Terapin ger också utmärkta resultat för blåljuspersonal - poliser, ambulanspersonal, brandmän, akutvårdspersonal, dvs. människor som på grund av sitt yrke ständigt utsätts för svåra och mentalt stressande situationer.
Hur fungerar EMDR
När vi befinner oss mitt i en särskilt smärtsam händelse, är intensiteten i känslor som upplevs vid den tiden så hög att hjärnan inte kan bearbeta information som den normalt gör. Minnet av den traumatiska händelsen, tillsammans med alla dess element (bilder, ljud, känslor, tankar, etc.) "fryses" således i neuronnätverken i den ursprungliga, obearbetade formen, vilket tyvärr kan aktiveras i de ögonblick vi minst förväntas oss. Detta händer oftast under omständigheter där hjärnan börjar associera neutrala, helt ofarliga yttre stimuli med en traumatisk händelse - det kan till exempel vara en liknande plats, lukt eller röstton.
Användningen av bilateral stimulering (stimulering av båda hjärnhalvor samtidigt) med hjälp av ögonrörelser, knackning, vibrationer eller ljudstimulering, som en av delarna i EMDR-protokollet, leder till "avfrostning" av minnet relaterat till en given händelse, tidigare oåtkomlig för oss. Stimulering aktiverar hjärnbalken, och hela processen leder till frigörande av alla tidigare otillgängliga "data", bearbetning av dessa och integrering med vår kunskap om oss själva och världen, på ett tryggt sätt.
Det finns en teori om att EMDR fungerar eftersom "bilateral stimulering" kringgår hjärnområdet som bearbetar minnen som har fastnat på grund av traumat, och hindrar hjärnan från att bearbeta och lagra minnet ordentligt. Under EMDR bearbetar människor minnet tryggt och detta leder till ökad insikt, både i den tidigare störande händelsen och negativa tankar om sig själva som uppstod från den ursprungliga traumatiska händelsen.
Under bilateral stimulering, genom fingerrörelse eller beröring, domineras hjärnan av långsamma vågor, samma som uppträder under sömn, när information lagras i minnet. Långsamma vågor underlättar överföringen av minnen från amygdala till neocortex, där hjärnans kognitiva förmågor (kunskap, tankar) sitter.
Ett traumatiskt minne är fångat i amygdala - en hjärnstruktur som spelar en nyckelroll för att skapa och lagra emotionella minnen - och kan inte behandlas kognitivt. Varje gång det återkallas blir amygdalan överstimulerad, vilket skapar lidande hos personer med PTSD.
EMDR gör det möjligt att effektivt integrera traumat i vårt medvetande och omorganisera det på ett sådant sätt att den traumatiska händelsen bara blir ett element från det förflutna, ett "slutet kapitel", och dess minne inte längre stör den dagliga funktionen.
Komponenter i EMDR-terapi
Fokus på traumat. Man riktar uppmärksamhet mot trauma. När klienten har kommit i kontakt med sin traumatiska händelse i närvaro av terapeuten och i en säker miljö, avslappnad som ett resultat av bilateral stimulering, minskas stress och lidande.
Arbetsminnets roll. När klienten fokuserar på traumatiska händelser och samtidigt stimuleras bilateralt minskas uppmärksamheten på traumat, samtidigt som avslappnande deltavågor skapas.
Hjärnbalkens roll. Den spelar en viktig roll när vi minns. Om anslutningen till minnen är avbruten är det omöjligt att släcka ut minnet. Bilateral stimulering återaktiverar kärnorna i thalamus, kopplade från traumatiska händelser, vilket underlättar integrationen av ett emotionellt minne i hjärnan.
REM. Det finns en likhet mellan EMDR och REM-sömn, under vilken det sker en intensiv konsolidering av minnen. Bilateral stimulering sätter hjärnan i ett minnesbearbetningsläge som liknar det som sker under REM-sömn.
Hur många sessioner behöver man?
Sammantaget är EMDR-terapi kortvarig, men den exakta längden beror på vår egen livshistoria. Enligt prof. Marco Pagani, neurofysiolog, anställd vid Institute of Cognitive Sciences and Technologies i State Council for Scientific Research i Italien, ger EMDR resultat mycket snabbare än andra former av terapi. Ibland kan förbättringar ses efter 2-3 sessioner.
För en enda traumatisk händelse visar forskning att 8 till 15 möten räcker för att hantera effekterna av händelsen. Men mycket ofta handlar inte arbetet om ett specifikt minne. Associationer från en händelse kan, särskilt hos personer med komplex trauma, leda till specifika barndomshändelser och ibland finns inte alla sådana tidiga barndomsminnen tillgängliga under första sessionen. Så när vi hela tiden lär oss ny information som behöver "bearbetas", tar det längre tid att gå igenom hela EMDR-protokollet.
Hur ser en session ut?
EMDR är ett åtta-steg terapeutiskt tillvägagångssätt som består av ett standardiserat behandlingsprotokoll, och dess individuella steg kallas terapifaser. Sådan strukturering möjliggör en korrekt bedömning av klientens problem och bästa möjliga förberedelse för terapiprocessen.
| 1. | Kartläggning av de svåra händelserna börjar den första fasen av EMDR. Terapeuten bedömer om klienten är redo att använda EMDR och beskriver terapiförloppet. Det första steget är mycket viktigt eftersom man här bedömer en persons förmåga att hantera höga stressnivåer. Här kartlägger man bilden av klientens dysfunktionella beteende, symtom och andra saker som kan vara viktiga för terapin. |
| 2. | Den andra fasen är att förbereder klienten inför bearbetningsprocessen. Klienten lär sig de metoder och tekniker för självkontroll och stabilisering som är nödvändiga för att hantera ångest under bearbetning ("säker plats" och andra metoder för avkoppling, andningstekniker, distraktionstekniker etc.). Det är också dags att bygga upp ett terapeutiskt förhållande och förse klienten med information om EMDR. |
| 3. | I den tredje fasen, tillsammans med terapeuten, väljer klienten ett mål för arbetet, och sedan fortsätter lämplig terapi fram till sjätte fasen. |
| 4-6. | Under en EMDR-sessionen återgår patienten till traumatiska händelser några gånger, var och en av dessa ögonblick varar 20-30 sekunder och det är under dem som bilateral stimulering tillämpas. Bearbetning under sådana omständigheter är lättare och skonsammare för klienten. Terapeuten kan fråga "vad händer, vad märker du, vad tänker du på?”. Detta kan inkludera bilder, tankar, känslor eller fysiska förnimmelser. Man behöver inte prata om detaljer, om man inte vill, men ibland kan vissa detaljer hjälpa terapin framåt. |
| 7. | I den sjunde fasen, "avslutningsfasen", instruerar terapeuten klienten att processen de har startat kan vara aktiv efter mötet och erbjuder att klienten gör anteckningar av det som dyker upp spontant för att dokumentera tankar och minnen som kommer att fungera som material för ett framtida möte. |
| 8. | Den åttonde fasen är en sammanfattning och utvärdering av arbetet hittills och framstegen sedan den senaste sessionen. |
Sessioner varar vanligtvis en timme.
EMDR och Havening
Många gånger undrar klienter vad som skiljer EMDR och Havening, som båda använder ögonrörelser som en del av sina protokoll.
Båda tekniker skapar olika mängd avslappnande deltavågor. I Havening Techniques® använder man Havening Touch™ som är en terapeutisk beröring och som klienter uppfattar som väldigt behaglig, trygghetsgivande och avslappnande. Beröringen kan liknas med den som människor använder automatiskt och naturligt för att ge varandra tröst och stöd, som ett barn som gjort sig illa, en kram som ger tröst. Beröringen skapar ca 8 gånger större deltavågor än ögonrörelser och kan därmed bidra till ett snabbare resultat.
I Havening aktiveras kemiska reaktioner som avlägsnar den negativa responsen på traumatiska händelser permanent, just tack vare de kemiska processerna som beröringen skapar. Den är således inte en terapiform utan ett verktyg som skapar de önskade kemiska reaktionerna och kan kombineras med olika terapiformer.
